Om du misstänker att ett barn far illa

Om du är orolig för ett barn i din närhet bör du kontakta socialtjänsten. Genom att våga berätta det du ser kan ett barn få en bättre tillvaro. Du behöver inte veta säkert om något är fel, det räcker att du känner oro.

Så här kan du anmäla

Ring gärna och be om hjälp med hur du ska agera. Som privatperson behöver du inledningsvis inte berätta vad du heter eller vilket barn det gäller.

Ring till servicecenter på 08-570 470 00, och be att få prata med socialtjänstens mottagning för barn och unga.

Du kan även lämna en skriftlig anmälan genom vår e-tjänst.

E-tjänst för orosanmälan Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.


Under Akut hjälp, socialjour hittar du kontaktuppgifter till socialtjänsten och socialjour utanför kontorstid.

Akut hjälp, socialjour

Du som arbetar med barn och ungdomar

Om du arbetar med barn och ungdom och känner oro för ett enskilt barn, eller misstänker vanvård eller andra missförhållanden, har du anmälningsskyldighet för denna oro. Då vänder du dig till socialtjänsten. Det kan vara svårt för dig att veta när det är så allvarligt att du måste kontakta socialtjänsten. Rådgör gärna med din närmaste chef, men du kan också kontakta socialtjänst direkt utan att nämna familjens namn. Du som är anställd inom barnomsorg och skola har anmälningsskyldighet och kan inte vara anonym.

Kritiska situationer

När du som jobbar med barn och ungdom har kommit fram till att göra en anmälan, tar socialtjänsten ställning till om situationen kan kräva omedelbart skydd. Det finns situationer när föräldrar inte ska informeras om att en anmälan har gjorts till socialtjänsten. Det handlar om situationer när barn utsätts för misshandel och olika former av övergrepp.

Om situationen inte bedöms som kritisk får du klartecken att kontakta familjen direkt och informera vårdnadshavarna om din oro.

Den fortsatta kontakten med familjen blir lättare om de först fått veta från dig vad du är orolig för.

Utredning

Vissa anmälningar leder till att socialtjänsten gör en utredning. Vid formella ansökningar om stödinsatser för barn har socialtjänsten skyldighet att göra en utredning. En utredning syftar till att ta reda på barnets behov av speciella stödinsatser. Socialsekreteraren som gör utredningen samarbetar med vårdnadshavarna. Man talar ofta också med släkt, vänner, barnomsorg och skola. I undantagsfall kan sådana kontakter tas mot vårdnadshavarnas vilja.

Utredningar utan vårdnadshavarnas samtycke ska vara klara inom fyra månader och avslutas med att socialsekreteraren gör en bedömning utifrån den information som samlats in. Sedan beslutas om eventuell stödinsats för det barn som utredningen gäller, och vilken hjälp som kan bli aktuell. Målsättningen är att socialtjänsten och vårdnadshavarna ska vara överens om vilken hjälp som behövs. Ungdomar som fyllt 15 år bör samtycka till den föreslagna insatsen. Den hjälp som kan erbjudas är till exempel samtal, kontaktfamilj, kontaktperson, boende i familjehem, familjebehandling, institution eller annat behandlingshem. I vissa fall kan tvångsåtgärder vidtas.

Socialtjänsten kan med väl grundad motivering ge avslag för stöd. Det kan också förekomma att den berörda familjen inte vill ha någon inblandning från socialtjänsten. I syfte att skydda ett barn kan socialtjänsten ansöka hos förvaltningsrätten om att få genomföra vård utan samtycke.

Sekretess

För socialtjänstens personal råder sekretess, vilket innebär att uppgifter inte lämnas ut till obehöriga. Den som utredningen berör har däremot rätt att se alla uppgifter i utredningen. Fem år efter avslutad utredning eller insats tas alla uppgifter i socialregistret bort. Undantag görs för material som rör placerade barn.