Min bild

Hur förändras livet och vardagen för Värmdöborna av coronakrisen? Fotograf Elisabeth Ubbe dokumenterar under våren ett stort antal Värmdöbor genom projektet Min bild. Syftet är att genom ett personporträtt samt kortintervjuer dokumentera och bevara människors bild av hur vårt lokalsamhälle svarade på krisen. Projektet kommer att bli en fotoutställning som kommer att sammanställas av initiativtagen Elisabeth Ubbe i samarbete med fotografen Niclas Hammarström.

Elsie Jamieson är ledsen för att hon inte kan träffa sin mormor och morfar. Hon tror att pandemin kanske är över till sommaren och då vill hon ha kalas och kramas med dem.

Elsie Jamieson med sin fröken Sandra Helin i klassrummet.

Elsie Jamieson brukar ringa sina morföräldrar på kvällarna, i början gjorde hon det varje kväll men nu glömmer hon det ibland.

Hur har coronapandemin på verkat dig?

Först när corona kom var det några i min klass som hade fått reda på det. De sprang in och sökte på sina datorer för att kolla hur coronaviruset såg ut. Jag följde efter dem och hörde när de pratade. Jag hade hört lite innan det, men jag var inte riktigt säker på om det var en så himla stor grej. Då var det bara en person i hela Sverige som hade fått det.

Jag frågade mamma och pappa vad corona egentligen var för något. De sa att det var ett virus som några i Kina hade fått. Jag tänkte att det inte var en så stor grej, men sedan när jag tittade på Lilla Aktuellt hörde jag att hundra personer hade fått corona, då tänkte jag att det kanske var det ändå. Jag blev lite orolig, men sen sa många att det är ganska bra för klimatet och att några har corona utan att de märker det. Då kände jag mig inte orolig längre, men jag är ganska ledsen för att jag inte får träffa mormor och morfar. Jag frågade pappa och han sa att corona var bra för klimatet, för flygen har slutat flyga och då kommer det inte ut så mycket dåliga gifter.

I början la fröknarna upp maten åt oss i skolan men nu får vi ta själva igen. Vi tittar på Lilla Aktuellt i skolan och så skriver vi om corona i våra skrivböcker på fredagar. Jag brukar skriva om det jag har sett på Lilla Aktuellt. Man måste tvätta händerna mycket mer, mellan varje lektion, fröknarna kollar inte, de litar på oss. Jag tvättar händerna som man ska och jag tror att de andra gör det också.

Jag har sett att några går runt med masker på och att några håller för näsan på bussen, då tycker jag att de tänker lite fel, för de är väldigt oroliga fast det inte riktigt är en så stor grej.

Vi leker mycket mer ute än förut, det är för att skolan tycker det. Jag och mina kompisar

leker mest bluff, det är som kull men man får inte nudda marken.

På Lilla Aktuellt sa de att det kommer ta år innan det går över, men jag tror att det kanske blir i sommar. Då vill jag ha kalas med mormor och morfar och krama dem jättemycket. Jag brukar ringa till dem på kvällarna, i början gjorde jag det varje kväll men nu har jag slutat lite. Jag tänker inte så mycket på det längre.

Tillbaka till porträttkatalogen